lördag 28 november 2009

TANKEN. Tiden och vi



M: Har du tänkt på att klockan alltid är helt fläng här på vår blogg? Om klockan är 20.00 när vi publicerar ett inlägg, så står det att klockan är 10.00....?
K: Jag har tänkt på det. Men det är lite.... jag tycker det är lite roligt på nåt vis. Den lever i en egen tidszon, inte i vår.

M: Ska vi dansa röv Kajan?
K: Ja...
M: Hur mår du?
K: Bra. Det är väldigt bra, jag känner mig så himla glad.
M: Finns morgondagen, om, hur blir den?
K: Den blir krävande, men spännande
M: Kajsa, vi ska köra lastbil imorgon?
K: Ja du, just nu känns det....lite otippat, men jag tror det kommer gå hejdundrandes-bra
M: Jag med. Jag tror jag kommer gilla att köra lastbil. Jag kanske ska bli lastis?
K: JA! Du, jag byter låt nu.
M: Gör det.

M: Du, vi har gjort smygreklam, allt väl?
K: Bra
Båda: John Travolta....
K: Jag skiter i vad han har sagt i "morgon-TV"
M: jag med, jag skiter
K: det är kanske är coolt att vara så där tycker jag, även om jag inte sett det.
K visar bilder från vårt hem.
K: Titta vad mysigt det ser ut på bild, vår möbelaffär.
M: DEt kliar i min näsa.
K sjunger: De enda händer jag har

M: Är det okej att börja festa med gammelgatan?
K: vad tycker du? Det finns en gräns?
M: jag har jättekul!
K: Ja men då så, då gör vi det!

K: Vi har redan klarat av en ute-kväll känns det som
M: Vi har klarat av ETT liv. En ny epok tar plats i våra liv.

Mycket vill ha mer. Men nu får det vara nog! God natt.

Anekdoten. Nina Simone

Det är inget man berättar.
Jag visste ju vad jag gjorde.
Man är ju en jävla idiot.







Sagan om lördagen

M: hur såg din morgon ut?
K: Jag vaknade med ett ryck och visste genast att jag var försoven. Ljuset strilade in genom fönstret och klockan var för mycket. 30 min kvar till tenta i Lund! Upp med ett skrik, aaaaaaaaaaaaaaaah! på med kläder och ut genom dörren, cykla i motvind till tåget och sitta fortfarande nyvaken och fundera på hur sbagliere böjs, egentligen? sen stappla upp till kalla hårda stolskrapade mattehuset där man sitter och våndas med andra lördagsångestfyllda tentamänniskor.

K: hur såg din morgon ut?
M: Jag vaknade vid 11 klev upp åt frukostfrulle med Sydsvenskan och Nina Simone. Sen började jag städa lägenheten iförd pyjamas.



K: sen?
M: Sen kom du hem, med en liten ångestattack. Då tog vi tag i livet. Vi storstädade hela lägenheten och plockade ihop ditt rum. Vi kastade en stor mängd skit. Papper, skor, golfbanor, väskor och kattlådan. Sen började vi möblera affären, där ska vi bo tillsammans du o ja kärleken, som barn på kollo. Senare började vi dricka vin och äta pasta à la mayo . Härnäst ska vi ut o klybba. Genast, imorgon dag flyttar vi in nya donnan. Lotta Broméeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeee.....eller vad hon nu hette.

Det var det.
hej så länge
vi ses vi marschallens skugga
en dag vi kommer att minnas (?)


onsdag 25 november 2009

Dialog. Pinnen i fokus







K: Allt blev svårt.
M: Det är bara att kluddra, skriva. Stödgreja, jag kan inte med den här. Brännskadan.
K: Vi har inget trauma att reda idag.

M äter grejer från duken

K: Vad äter du?
M: salt frön müsli
K: Jag tycker att den här låten är lite dålig
M: ... och lite bra
K: Spontant kände jag att den här låten är lite dålig
M: Jag känner ofta spontant när jag har på blandade spår att nej den här låten är lite dålig men sen efter ett tag blir det som skönt
K: mmmm
M: Men ibland är det bara ähhh! det blir äh. Imorgon är det torsdag igen.
K: Vad ser fram emot?
M: I kronologisk ordning?
K: Som du vill
M: Jag ser fram emot daaaaaaans på fredag med E och L, och jag ser jättemycket fram emot att vara mig själv med dig på lördag. Se var natten för oss. Var vi för natten. Det finns så många alternativ; gå hem och fika kl 11 K ger ett strängt ögonkast okej men gå hem och fika kl 2 K ser fortfarande sträng ut jamen gå hem och fika kl 3, eller efterfest i Tomeliila eller kanske morgonkaffe i Södertälje
K: Jag tror också att kan bli morgonkaffe i .........tanken dör ut
M: Men en grej jag har slutat med är vara rädd, rädd för att vara överladdad. Det är jag inte längre, för det blir alltid någonting Något kanske inte sensation, men det blir aldrig ingenting
K: Jag har väldigt sällan förhoppningar,
M: Jag är mer bestämd nu. Det är bra. Jag ser fram emot att tvätta. Vad ser du fram emot?
K: Jag vet inte riktigt. Tentan ligger i vägen, den skymmer sikten. Nu ser jag emot att röka, därför att jag inte har några, då blir det ett extra sug. Det försvinner när man väl står där med pinnen i handen.
M: Vill du ha ersättning? Ny sambo på söndag. Det känns lite konstigt, men bra. Lite, lite läskigt
K: mmm. Nya saker är lite läskiga, läskigt är bra.
(snus gör livet lite läskigare)

M går och provar sina djurtajts
skratt.

M: ... så jävla korta i grenen!
K: Hur menar du då?
M: Dom är låga! M kommer inkrypandes. grrrrrrrrrrr. Jag känner mig som en ung Marie Stein.
K: Hur var det hon sa: ” jag heter inte...”
M: Jag vet inte. Jag känner att det finns en risk att jag hela tiden visar sjärtskåran. Och så med dom här danssockiplast!

skrattar

K: Jag raderade sms idag och läste sånt som jag skickat. Och jag började skratta för vem var den där personen, det var inte jag. Jag hade skrivit så fruktansvärt mycket ”Hurra!!! Pussigulli!! JA, det blir Fantasktiskt!!!!” Hu, vilken hemsk överentusiastisk människa
M: Men om jag skriv till dig ”pussifläsket pilli pilii naveln” så är ju det skämtsamt. Till L1 skriver jag lite så men då är det mer på riktigt för hon uttrycker sig så. Men till L2 skriver jag mera svävande, till exempel ”nyp på din lilla plommonrumpa” eller ”skattkammarbarn”. Hon skriver mera saker som ”en liten rävsmek på din molntusshimmel” eller ”kattklomåne”. Det är mycket kärlek. Och hon menar det. Men om jag skriver ”jag pillar med min tass på din tass och vi möts i drömmen” så är jag inte allvarlig.
m läser: ”kärleksröra o sov gott, rödkärlek.” hon är mera kärlek
K: Du måste skriva mera ”bajstuss”. Ibland tycker jag om att vara lite elak, till mina brüder kan jag skriva ”tjena din trashanksplåtgubbe”
M: Till mina bröder skriver jag mer: ”Hej Hildur”, det blir mer gulligt om de är bortresta, annars är det bara ”hejdå från en get”
K: Min mamma skriver mycket sms och hon är besatt mms. Hon skickar en massa suddiga bilder på djur o snö. Jag skickade en bild på mig och den lilla nya vännendatorn. Och då skrev hon: ”shimmery twins”
M: Jag kanske har fått tio sms av min mamma. Nio tomma och ett där det stod: ”Hej hej Marlene, jag tror jag lyckas den här gången.”

julsångspelar

M: aaa visst, Elvis. Den här är till dig tango, grrrrrrrr
K: grrrrrrrrrrrrr

Elvis sjunger Holy Night.

K: Men hur gör du? Du måste ha speedade fingrar?
M: Jag skriver stödord och jag skriver k eller m. Och så frågar jag: var vad det vi sa här?
K: mmm.
M: Jag ser fram emot mest 2 saker: (åå) jag ser fram emot gubbfesten och så 16 december då jag åker bort
K: du lämnar stan, ja..
M: landet/kontinenten.
M: Längtar du hem till jul?
K: ja, det gör jag
M: Vad ska du äta då som du inte kan äta nu?
K: Ingenting. Jag längtar inte efter att äta. Jag vill åka skidor, ta tjuren vid hornen.
M: Ska du ta den tjuren i b-rike? ...brinner snäckor? ...näääääää
K: nä. Vad ska du göra imorgon?
M: Imorgon ska jag julpyssla, jag ska göra en julkrans till dörren
K: Den här dörren?
M: nää till jobbet. Jag ska kanske .... Jag ska ligga i vattensängen och mata någon sen ska jag tvätta och ladda inför helgen ladda inför livet. A, lite tragiskt. Veckan är bara en transport. Jobbet är inget långsiktigt. Men på jobbet är jag bara en resurs och det tar snart slut.
K: Vad ska kunna hända nu inte just nu men i stort förbättra ditt liv?
M: Pengar och att jag får det där jobbet när jag kommer tillbaka. Och en mustig höstromans
K: Du har inte mycket tid att spela på, en intensiv must minsann.
M: Vad skulle göra dig toppenglad?
K: En mustig höstromans. Den här Tentaskiten skulle kunna ta slut. Jag skiter i det, det får gå som det går, tenta ger hela livet en lite gråare ton
M: Kan vi inte åka Finlandsfärja någon gång?
K: Jaaa!
M: Helst med Arvingarna på scenen
K: Vi klubbar det
M: Jag misstänker att du inte vill åka Schlagerbåten.
K: Nej.
M: Jag är så himla sugen på.
K: Jag med. Vi tar det på lördag
M: Vi tar det på lördag

The Bookhouse Boys

K: Å, det här var det bästa som kunde hända nu! Den här musiken är så...
M: Bra
K: Ja, bra!

söndag 22 november 2009

Möt en människa





Namn: Himla Tindra von af Blodsutgutare-Maskinist

Ålder: 12

Bor: Malmö, Möllevången


Vad gör du?

Jag jobbar lite vid sidan av som Konstnär/Designer. Sen har jag spelat in en electropop/frijazz, soulinspirerad skiva i Afghanistan som kommer släppas i början av januari. Men egentligen är jag dj i botten och jag anordnar klubbar här i Malmö, men det är mest som ett ironiskt skämt för jag hatar musik. Jag tycker att clashen mellan hat och genomförande är fascinerande, folk i Malmö är i regel alldeles för entusiastiska.


Vart går du när du är hungrig?

När jag och mitt exex bodde i New York för tre år sedan brukade vi alltid gå till ett undergroundcafé som serverade frusna hamburgare och utspilld coca-cola. Jag har aldrig hittat en motsvarighet i Sverige. Maten i Malmö är i regel alldeles för fraiche.


Vad ska du göra ikväll?

Några av mina vänner ska spela på Babel och Inkonst med tre minuters mellanrum och de kommer att charta ett plan som ska flyga oss mellan akterna. Fast däremellan ska jag spela lite skivor i en kompis vardagsrum, han fixar svartklubb för väktare. Sen ska jag göra en intervju med Karin och Olof Dreijers hemliga husdjur som har startat ett enmansband som är dragspels och sitrabaserat, fast under ytan är det mera tyst musik.


Bonne soirée!

...

lördag 21 november 2009

Okej? OKEJ

Jag hade kunnat göra vad som helst med mitt liv i natt, precis vad som helst – INGEN hade hindrat mig. Men jag sitter här. Klockan är tolv och jag funderar på refrängen, det är dags att nanna. Varför är jag inte nöjd? Jo, för att jag vill ha mer. Varför tar jag inte mer? Jag är tveksam. Imorgon blir det öppen repetition på Hipp, underbara, älskade ”Loranga, Masarin och Dartanjang”, och jag tänker så klart på dig då. Sen ska jag ta världen, hela värden! Jag måste hitta den och äta upp den för en liten, liten argsint och less gubbe i mitt bröst skriker ”gå ut och äg världen Morgan, lev och dansa, du vill, du kan, du ska”. Jag ska vakna, jag ska iklä mig bästa välmåendet och bestämma mig för att allt är okej. Att sitta hemma – det är okej. Att drälla runt på stan – det är okej. Att ha mitt jobb – det är okej. Att vara sysslolös – det är okej. Att gilla – det är okej. Att ogilla – det är okej. Att sakna – det är okej. Att springa fort – det är okej. Att halka – det är okej. Att drägla – det är okej.
Tack o hej, imorgon blir okej.

tisdag 17 november 2009

DAGENS

En dagens, tack! Kort utvärdering i punktform.

Klädsel: Skön och helt okej snygg. Snarare tuff än söt
Låt: ”Det är inte så nu”, Nina Ramsby & Martin Hederos
Fritidssysselsättning: dammsuga
Middag: Kall pizza från i söndags, macka och nougat
Temp: lagom
Onda ögat: till vaktis som inte kom idag heller. Det är hög tid o komma hit nu Tompa, det luktar död råtta i avloppet!
Insikt: tisdagar var generellt värre förr i tiden
Mojäng: vattensängen på jobbet

måndag 16 november 2009

Djupa betraktelser från min vardag

Idag har jag tänt ett ljus




klappat katten




och slagit på tv:n




sen drack jag en kopp kaffe




med mjölk




från kylskåpet






/Snuttefilt87

DAGENS BILD. Suddigt minne från tiden som flytt


Minns ni ungdommar?

DIKTEN. Som en jul


Vi bläddrar i kalendrar,
vi har framtiden för oss,
allt ser så öppet ut.
Nu är jag kissnödig igen.
Tänk att du inte ska vara hemma över jul.
Jätteskönt.

Känner du att du får klarhet?
Jag får klarhet.
Jag ska aldrig mer handla mat.
Jag ska se hur långt det räcker.
Luft och vatten.

Nu är du här igen.
Jag vet att du vill gossa.
Så vad heter veckan nu då?
Fyrtiosju.
Jag skriver bara fel överallt.

Mitsubishi love you.
Var inte sån mes,
du måste gå in med självsäkerhet.
Men vill du va med henne,
är det klart du ska ta med henne.
Mest roligt som ett experiment.
Han är inte så crazy.

Alla djuren får ju plats.
Vi får ta ett snack med vår vän och sen bestämma.
Åh, denna känns som att åka hem över en jul.

söndag 15 november 2009

DIALOG. Nybliven tvåsamhet


M: vill du prata?
K: vill du?
M: jag är sugen
K: ja, då gör vi det, jag ska bara ut och röka
M: jag sitter här och väntar på dig
K: på att livet ska börja. På att det här livet ska sluta eventuellt
Paus
M: ...det luktade mögel
K: nu?
M: nej, kläderna luktade det på resan. Var det där gott?
K: mmm, jättegott
M: vad ska vi prata om då?
K: livet, döden och framtiden. Djupa samtal enda in på nattkröken. Jag är lite sugen på öl
M: men har vi nån öl då?
K: jag tror jag har nån i väskan från i fredags. Men gud, kan vi dricka öl nu då?
M: jadå, vi gör det
K: okej! Jag tar fram den
M: skål. Söndagskväll...
K: det här är det bästa mot bakfylla! Skål och välkommen till Korsika
M: skål
K: ja som sagt, han är väldigt duktig
M: vem?
K: H.E. Begåvad
M: ja verkligen. Mycket snyggt. Får jag skriva det här förresten?
K: kanske. Vi får se det sen.
M: vad gör du?
K: jag stänger ner butiken (datorn)
M: det känns som vi behöver mål för ett fortsatt liv
K: det behöver vi verkligen. Det är lite som att vi är ute och seglar på öppet hav. Det kan man ju göra hur länge som helst, driva med vinden liksom. Så här är det: vi kom från en sjö, seglade ut på havet, och på havet hade vi jättekul, men nu undrar vi vart vi ska ta vägen härnäst
M: ja?
K: gud vad snabbt de här ljusen brinner
M: de där låtsasljusen ja!
K: ja
M: nu har vi ju haft en till rolig helg liksom, men den här gången blir det så tydligt att det tar slut, nu när vårt besök har åkt hem och så
K: ja, det är ett definitivt slut
M: hur går vi vidare?
K: för att gå vidare så kanske vi måste sätta upp nåt mål. Men det är så abstrakt.
M: vi ska ju på Vnok Knaupi (Vnuk Kauppi) i veckan, det är ju kul
K: ja det är roligt, torsdag. Och du åker ju iväg snart?
M: ja, du med
K: jaaaa... en kortis, en snabbis
M: men det är nästan 5 veckor tills jag åker. Livet pågår ju innan det också, det är ju det som är grejen, frågan
K: livet pågår, det är det som är problemet, man skulle kunna få paus. Hjärnan håller på att överarbeta på vissa plan, och på vissa händer ingenting. Det är problemet. Skulle vara bra att hitta en balans mellan tanke och handling. Vi borde typ göra som med spelet igår, saker man måste göra
M: ja, som uppdrag
K: ja, eller mer riktlinjer. Kanske att man drar kort
M: som ett spel
K: är det här verkligen bra för dig förresten?
M: varför inte?
K: får du det göra så här? Vad skulle Håkan säga, ”hej vi har ett spel för livet”, lite för mycket struktur kanske?
M: ja, ja...
K: Vi kanske ska starta en religion som bygger på kort. Hur känner du inför det?
M: jag tänker mig att det kan bli som ”kung”. Frågan är om det ska vara redan skrivna uppdrag eller om vi ger varandra ett nytt uppdrag för dagen
K: men alla har ju olika problem. Men lite mer generellt då kanske, som horoskop. Som manna kanske, heter det manna?
M: jajamen, jag är ju lite av en expert på manna
K: men det här är ju mycket bättre än manna, för det funkar ju inte om man inte är troende. Vad är det här?
M: el perro del mar
K: hej Tango, tänk att du har fått nya vänner nu. Tänk om du ska få träffa Twiggy och Sulan i jul.
M: klockan är halv nio. Halv nio en söndag vad gör man då?
K: ja, då sitter man runt köksborden bland helgens rester och gårdagens damm, och har ångest över att vardagen tar vid
paus
M: så jävla begåvad kille
K: men det är någonting med att fånga grejer. För mig är just den där bilden det jag gillar med honom. Jag tänker ofta på den bilden
M: nu blir det grin-musik
K: åh jag känner lite för att grina
M: jag känner för...
K: att dö?
M: nej, snurra. Falla lite. Kanske måttlig-ångest
K: ja, för det är ganska skönt. Det funkar inte att vara glättig. Grejen är att jag överanvänder orden ångest känner jag.
M: det tror jag inte. Du har väl upplevt ångest?
K: ...
M: vad vill du göra med bloggen nu?
K: jag blir glad när jag tänker på den, och jag kommer på massa grejer, men jag glömmer bort de hela tiden. Jag ska skriva ner de, och GÖRA dem, inte bara glömma. Som vi sa: göra nu, inte sen, det är min nya filosofi
M: jag tycker det här är jättekul jag. Jag känner mig renad
K: ja, terapeutiskt. Var det inte så här förra lördagen också, det var jobbigt innan och sen när vi pratade och skrev så blev det bra?
M: jo. Det är fint, jag känner att vi funnit ett koncept.

tisdag 10 november 2009

måndag 9 november 2009

En helt vanlig arbetslös måndag i Malmö


Vad har du gjort idag Marlene?
Jo förstår du, idag har jag levt det arbetslösa livet. Dragit runt på Malmös gataor, i det piskande regnet, sett de lyckligt arbetande människorna på andra sidag glasfönstren. Stillsamt, bittert och gnagande tränger det sig på, med hesa stämman viskandes: Marlene, du är sysslolös, arbetslös, meningslös...
Drama. Var det allt?
Nej, egentligen inte. Egentligen har jag tagit en lång, skön sovmorgon. Sedan gick jag i lugnan ro till två snälla tanter och fick en spruta i armen med nåt genomskinligt i. Sen gick jag till Malmös vackra tågstation och mötte upp min goda vän Helena. Tillsammans tillbringade vi den ruggiga dagen på "lilla kafferosteriet" med att insupa svarta drycker och höstmurrets vemod. Sedan gick jag hem och la min katt i en påse, det var festligt. Och efter det åt jag fiskbullar med ris. Sist men inte minst har jag pratat med 50% av familjen Ögren i telefon. Så det var en sanning med modifikation det första jag sa.
Är det tungt att vara arbetslös?
Nej, men tråkigt. Imorgon börjar jag jobba så smått igen, tack o lov. Då kanske jag får in lite rutiner och slutar ljuga.

söndag 8 november 2009

Bildsaga : Utgång = Bortgång

Flytta på dig tjockis, du är i vägen

Flytta på dig tjockis, du är i vägen

Flytta på dig tjockis, du är i vägen

Flytta på dig tjockis, du är i vägen

Flytta på dig tjockis, du är i vägen

Flytta på dig tjockis, du är i vägen

Flytta på dig tjockis, du är i vägen

Flytta på dig tjockis, du är i vägen

Flytta på dig tjockis, du är i vägen

Flytta på dig tjockis, du är i vägen

Flytta på dig tjockis, du är i vägen

Flytta på dig tjockis, du är i vägen

Flytta på dig tjockis, du är i vägen

Flytta på dig tjockis, du är i vägen

Flytta på dig tjockis, du är i vägen

lördag 7 november 2009

DIALOG. Lördag eftermiddag


M: Hur var det igår kväll Kajan?
K: Vad menar du?
M: hade du kul?
K: ...nä
M: vad gjorde du?
K: jag var full, på ett disträ vis och hade kommunikationsproblem
M: vill du göra om?
K: ja, gör om gör rätt
M: ligger bara problemet i dina händer tror du?
K: ja, jag tror det
M: så, vad ska du göra ikväll?
K: ikväll ska jag dansa och vara full
M: ska du ha kul?
K: ja!
M: sen då?
K: sen ska jag rumla hem och ramla ner i sängen, och tryna ett tag
M: Du, vi har ju redan korkat upp vinet, hur känns det?
K: jävligt bra faktiskt! det bästa beslutet idag. Har du någon speciell förhoppning för kvällen?
M: jag vill vara glad, dansa
K: vill du hångla?
M: det tycket jag vore förträffligt, grädde på moussen känner jag
K: någon random människa, eller någon speciell?
M: en het jävel. kanske äntligen sätta tänderna i ”hemmavid”. Eller jag vet inte.
K: Ja det vore roligt! Det har gått för länge nu, det är dags.
M: du då?
K: jag vill mest ha roligt, kan inte tänka på figurer. jag skulle gärna prata med roliga typer, intervjua liksom. Gammelgatan kanske!
M: JA!
K: ”hej jag kommer från gammelgatan, och skulle vilja ställa några frågor till dig, har du tid en minut?”
M: så himla bra, ska vi jobba lite ikväll alltså!
K: Vi gör det! fest på jobbet det blir väl bra?
M: det skulle nog kunna bli vår kväll liksom, att det är det
K: oftast blir det bäst så, dörrar som kan öppnas
M: jag känner lite tema-kväll
K: jag vill lite gå in i roll, inte i roll kanske, men gå in i reportern
M: vi tillåter oss det tycker jag, det får bli hur det bli
K: vi stänger inga dörrar
M: Debasar mai?
K: ja.” Everybody gets lonely sometimes”. Det är ett jättebra namn.
M: vi tar en revansch på något ikväll.
Kajan får sms.
M: vad var det?
K: de gör reklam för fars dag, det är ju imorgon. Jag är förresten jätteglad att vår vän Elin ska med ut ikväll. Henne kan man röja med.
M: Jag med. Man kanske kan sammanfatta det som att vi ska inte låta oss störas ikväll.
Lite senare
K: jag tycker egentligen inte man ska censurera sig för någon annans skull, när den egentligen inte har någon rätt att bli sårad. Det är ett ställningstagande
M: tack, jag behöver faktiskt det stödet. Jag vill ju vara ärlig
K: jag tycker vi har fått till det väldigt bra här nu
M: jag med
K: gud vad vinet känns som saft, det känns nästan till och med lite nyttigt, lite som hälsodryck
M: kör vi gröt till middag?
K: ja, och banan. Och vin.
Kajans mobil ringer.
K: det var bokhandeln, min franskabok har kommit. Han är så gullig, han heter Bromå typ, och pratar så gulligt. Kajan härmar honom.
K: nu raderar jag alla sms jag fått av dig, jag börjar på en ny sida frugan
M: en nystart. Vi börjar om igen, vi glömmer allt, där ute är det så kallt.
K: ja! Men du, det är ju mycket nu alltså. Jag är kluven som människa
M: mmm
K: lite som Marika Lagerqkrantz
M: Exakt så faktiskt.
M: Du, jag skrev ju förresten en lite, vad kan vi kalla det, tokigt sms häromdagen. Vad tycker vi om det så här i efterhand?
K: Men det är väl jävligt bra?! Det är väl det bästa du har gjort? I er relation så är det ditt bästa bidrag
M: tack. Får jag fortsätta skratta åt det om jag behöver
K: det kan man skratta åt länge.
M: Åh, Nordpolen! Runt juletid i fjol var jag alldeles förälskad i just den här låten, jag kunde lyssna på den konstant. Jag minns speciellt en tågresa, då lyssnade jag på den här från Östersund till Malmö i princip. Och så minns jag att jag tyckte att jag hade världens skönaste jacka på mig då, mitt duntäcke du vet. Jag kände mig som i film under hela tågresan, det var fint. Som att jag var nära gråten hela tiden, men det fanns kapacitet i livet, mycket jävlar anamma liksom
K: ja den är jävligt bra. Du, jag fick svindel nu, fast liksom tvärtom, det kändes som jag lyftes upp.
M: Du måste äta tror jag. Och jag har druckit upp vinet nu
K: Jag fyller på! herre min ge... Ja, jag måste äta
M: vi säger så
K: vi säger så

fredag 6 november 2009

LISTA. Kul & skoj för fattiglappar

Saker att göra i svåra tider, då plånkan gapat tom, men du ändå vill aktivera dig med nöje och kultur:

- Gå på bibblan. Kanske roligast för oss som inte förknippar alla bibliotek med pluggstress och tentaångest. Ta med en termos kaffe, en god bok och kanske en vän, sen kan man sitta och mysa och glo på folk i timmar. Glöm inte tjocktröjan då det alltid är fördjävla kallt på bibliotek.
- Låna magasin och veckotidningar av varandra. Om du har ”Allt om motorer” och din granne ”Allers” så byter ni med varandra när ni läst klart er tidning. Man kan få läsa vilken skit som helst, mycket spännande och exotiskt.
- Stjäl någonting, det sägs ge en kick och är alldeles gratis förutsatt att du inte åker fast.
- Cykla till Barsebäck. Ta med några gamla ruttna morötter som färdkost. Otroligt nervkittlande.
- Måla naglarna, det är lyx. Måla igen, det blir bara roligare och roligare. Måla igen. Måla igen.
- HEMMAFEST! Inte hos dig så klart, utan bjud in dig hos någon annan, men se till att få stå för både gästlista och musikval.
- Om du ändå tar dig råd att gå ut på krogen, kan du fixa drickat billigt genom att snyggt sno pålitliga människors skvättar och kvarglömda glas.
- Sov. Jättebilligt och bland det vettigaste man kan göra under de här ljuva månaderna av djupfrysthet. En del tycker ju att drömmar är som film, det blir billig kultur det, och man vet aldrig vilken genre som visas.
- Starta en blogg där du kan skriva dig trött på dig själv.
ALL VERKSAMHET SKER PÅ EGEN RIKS. REDAKTIONEN TAR INGET SOM HELLST ANSVAR FÖR KONSEKVENSERNA AV UTÖVANDET AV OVANSTÅENDE TIPS.

DAGENS OUTFIT. Hockeyfrilla.



Idag tänkte jag våga mig på det senaste, heta, modigaste av trender - hockeyfrilla. Sååå rätt just nu och jag känner mig befriat het! Gör det, bli det, lev det.

torsdag 5 november 2009

KRÖNIKA. Att bli känd



För knappt en vecka sedan kom jag hem till ett grått, kallt, men fullständigt underbart Malmö. Jag hade under de senaste 10 veckorna varit på resande fot genom Asien tillsammans med en av mina närmaste, och kom så tillbaka till det som kallas hemland: Sverige. Jag har innan detta varit ute på lång resa, och visste hur mycket man kan hinna missa av den pågående samtiden på hemmaplan när man för en stund lämnar landet, så som samhällsinformation, senaste hitsen på radion, kompisars födelsedagsfester och så vidare. Inte heller den här gången hade jag förmåga, eller minsta lilla lust, att hålla mig uppdaterad av vad som hände i mitt land, eller i min stad, när jag var ute på min färd för att upptäcka helt nya marker och snarast distansera mig till allt det där som var vardag hemma.
Så, jag kom alltså hem. Det första jag märker är att vädret förändrats sedan jag åkte, det var inte helt oväntat. Jag kommer hem till min lägenhet och ser att det mesta är sig likt, ringer runt till lite folk och inser att även det mesta i deras liv är sig likt, så som det var när jag kallblodigt lämnade dem för två månader sedan. Springer ut till affären för att inhandla det första nödvändiga till hemmets kala kylskåp, sliter åt mig söndagsbilagan till Sveriges största kvällstidning i kassan, och skuttar hem. Nöjd över att få uppdatera mig i Sveriges sliskigaste kulturliv kryper jag upp i soffan för att genom de blanka sidornas skrikiga bilder och rubriker plugga, man vill ju hänga med(!)
”Jaha, Jennifer Aniston gillar inte botox, där ser man. O´boy har kommit med smak av mörk choklad, det lät ju läskigt lockande. Och titta här, ett hemma hos-reportage hos en blondin, hon ser ut som en gammal avdankad dokusåpa-kändis, undra vem det är?”. Du som nu läser detta kanske redan har listat ut vem denna blonda bomb är, det verkar ju inte ha undgått många om hennes nedslag i etern och i det svenska rampljuset. Kvinnan i fråga visar sig heta Anna Anka och är det största som hänt svenska nöjesliv sedan min avfärd mot främmande land. ALLA vet vem Anna Anka är, det konstiga är att få verkar veta varför. Jag frågar min sambo vem donnan som pryder mittuppslaget är, och hon vet allt om Anna. Jag frågar min bror, och likaså han är insatt i Annas existens i medievärlden. Jag tror knappast jag behöver använda ett enda beskrivande ord för att ge en förklaring om kändiskvinnan, jag lovar att ni vet vem hon är, även om ni inte vill erkänna det, även om ni låtsas som om ni inte bryr er, för ALLA vet vem ankan är.
Det jag kunde konstatera här i min soffa med skvallerblaskan i handen var alltså att Anna Anka är det största jag missat när jag varit borta, det känns betryggande. Och lite läskigt. En Hollywood-fru blir den nya stilikonen, den nya rubrikmakerskan, det nya samtalsämnen på allas läppar. Jag har mycket att sätta mig in i om jag ska hänga med i den svängen känner jag, mycket att plugga på för att avslappnat kunna hänga med i diskussionerna i fikarummet på mitt jobb (åh förlåt, mitt blivande jobb) när ämnet kommer upp. Hur kunde det gå så fort? För tio veckor sedan visste vi väl inte ens att hon fanns, och nu är hon tydligen en megakädis, en ikon. Det kan hinna hända mycket på tio veckor mina damer och herrar, håll i hatten, strax efter jul är det kanske jag som är Ankan!

/Morgan

tisdag 3 november 2009

Hej!




Det här en blogg. Välkommen, du är vår första läsare och har chansen att vinna ett jättelångt orange stearinljus som är minst 20 år gammalt och har bott i Lund de senaste jordsnurren.


Det du!
/Morgan & Kajan