KRÖNIKA. Att bli känd

För knappt en vecka sedan kom jag hem till ett grått, kallt, men fullständigt underbart Malmö. Jag hade under de senaste 10 veckorna varit på resande fot genom Asien tillsammans med en av mina närmaste, och kom så tillbaka till det som kallas hemland: Sverige. Jag har innan detta varit ute på lång resa, och visste hur mycket man kan hinna missa av den pågående samtiden på hemmaplan när man för en stund lämnar landet, så som samhällsinformation, senaste hitsen på radion, kompisars födelsedagsfester och så vidare. Inte heller den här gången hade jag förmåga, eller minsta lilla lust, att hålla mig uppdaterad av vad som hände i mitt land, eller i min stad, när jag var ute på min färd för att upptäcka helt nya marker och snarast distansera mig till allt det där som var vardag hemma.
Så, jag kom alltså hem. Det första jag märker är att vädret förändrats sedan jag åkte, det var inte helt oväntat. Jag kommer hem till min lägenhet och ser att det mesta är sig likt, ringer runt till lite folk och inser att även det mesta i deras liv är sig likt, så som det var när jag kallblodigt lämnade dem för två månader sedan. Springer ut till affären för att inhandla det första nödvändiga till hemmets kala kylskåp, sliter åt mig söndagsbilagan till Sveriges största kvällstidning i kassan, och skuttar hem. Nöjd över att få uppdatera mig i Sveriges sliskigaste kulturliv kryper jag upp i soffan för att genom de blanka sidornas skrikiga bilder och rubriker plugga, man vill ju hänga med(!)
”Jaha, Jennifer Aniston gillar inte botox, där ser man. O´boy har kommit med smak av mörk choklad, det lät ju läskigt lockande. Och titta här, ett hemma hos-reportage hos en blondin, hon ser ut som en gammal avdankad dokusåpa-kändis, undra vem det är?”. Du som nu läser detta kanske redan har listat ut vem denna blonda bomb är, det verkar ju inte ha undgått många om hennes nedslag i etern och i det svenska rampljuset. Kvinnan i fråga visar sig heta Anna Anka och är det största som hänt svenska nöjesliv sedan min avfärd mot främmande land. ALLA vet vem Anna Anka är, det konstiga är att få verkar veta varför. Jag frågar min sambo vem donnan som pryder mittuppslaget är, och hon vet allt om Anna. Jag frågar min bror, och likaså han är insatt i Annas existens i medievärlden. Jag tror knappast jag behöver använda ett enda beskrivande ord för att ge en förklaring om kändiskvinnan, jag lovar att ni vet vem hon är, även om ni inte vill erkänna det, även om ni låtsas som om ni inte bryr er, för ALLA vet vem ankan är.
Det jag kunde konstatera här i min soffa med skvallerblaskan i handen var alltså att Anna Anka är det största jag missat när jag varit borta, det känns betryggande. Och lite läskigt. En Hollywood-fru blir den nya stilikonen, den nya rubrikmakerskan, det nya samtalsämnen på allas läppar. Jag har mycket att sätta mig in i om jag ska hänga med i den svängen känner jag, mycket att plugga på för att avslappnat kunna hänga med i diskussionerna i fikarummet på mitt jobb (åh förlåt, mitt blivande jobb) när ämnet kommer upp. Hur kunde det gå så fort? För tio veckor sedan visste vi väl inte ens att hon fanns, och nu är hon tydligen en megakädis, en ikon. Det kan hinna hända mycket på tio veckor mina damer och herrar, håll i hatten, strax efter jul är det kanske jag som är Ankan!

/Morgan