..men vad gör de? De tänder eld på det livlösa knyttet. Eller?
Gräver de en grop nu?
Ho ho ho. En uggla hörs från den svarta skogen, man kan ana att skogens alla djur är samlade till denna andakt och cermoni. Alla, de två ynglingarna med högt uppdragna halsdukar, samt skogens alla stjärnögda djur, ska ta farväl av sin vän. Pärlan, primadonnan och det undersköna skogsväsenet ska få sin sista vila.
Och vad gör de båda tu nu? De lägger någonting i mynningen på den lilla filten, där två små öron sticker upp. Är det en apa? Ja, det är en apa de lägger dit.
Det är tyst, det är stjärnklart, det är bitande kallt och det är den traditionella blandningen av vemod och glädje i kropppen som alltid vid den här tiden på året. Som alltid i den här delen av landet. Klockan är inte mer än fyra, det är bäckmörkt.
Vi ses i marschallens skugga, vår treenighet är och förblir. Amen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar