kommer du ihåg det året
som vi besvärjt i årets sista självande sekunder
och jag sprang ut i den isande vinternatten alldeles yr och glädjen sprattlade
i alla människor
vi lyfte varandra mot en kolsvart himmel med små gnister på
och vi skrek i kör och hyllade livet som det var då
och du kanske sprang ut samtidigt som jag sprang nerför trappan
i en annan vinternatt samma natt men någon annanstans
( jag har sett foton)
kommer du ihåg det vi sa det var inte ett löfte men skulle bli en utnött fras
sönderknackad av tiden som kom sen
men i den natten sprang alla ut och hoppade vi flög uppåt på varandras starka armar
och ropade ut i kylan och röken som hade varit varm i våra lungor
skulle klättra högre i skyn och bli till is i rymden
som vi var då på den tiden
en kemisk kombination och med ett uns pulver
skulle vi spränga alla gränser
vi var ett expriment
och vi lyckades ta oss högre än aldrig förr
--
taxitaxibilar på regnvåta gator från den ena till den andra
vad spelar chauffören vad säger han
vem satt fram?
stanna på motorvägen
åk till åk bort
ÅH! den kärlek du beskriver, mitt hjärta själver. Fy fan, kiss och bajs, vad jag skanr dig, staden, tiden som flytt. KAN VI INTE BÖRJA OM IGEN??? Jag tror det går, jag tror det är värt varenda satsad sekund!!!!!
SvaraRadera/M