måndag 3 januari 2011

sagan om Venedig

Det var en gång en ytterst ung man med en ytterst minimalistisk musiksmak
han ägde nämligen bara en enda skiva
med en enda blond älvliknande sångerska

så givetvis blev inte hans vän särskilt förvånad när han skulle på konzertt
o bjöd henne med sig. Vad som däremot förvånade var generositeten

de båda vännerna levde ständigt på ruinens brant med kniven darrande över strupen jämt o ständigt, ingen rast ingen ro
Och hur var det då möjligt att han kunde bjuda på koncertttt i en gammal nerölad kyrkobyggnad, Neheejdå det kunde vänninan bara inte förstå.

Men så var fallet och vänninan blev alldeles slagen till golvet av alla de människor som var där, den lilla älvliknande sångerskan samt den mystiska stämning som befolkade lokalen.

I sitt stilla sinne bestämde hon sig då för att bjuda igen sin vän, varken på öl eller musik utan något helt annat! En imaginär resa till staden som håller på att drukna i havet, kvävas av sina egna kanaler.

VENEDIG kallar! Masken åker på!
ett berg av bubbel, tänkte hon puder och masker i överflöd

tiden gick o gick o gick, jorden beseglades och ben krossades och ännu har denna tillställning inte ägt rum

men nu så sakteliga börjar ljusen tändas, och rykten börjar surra 2011 2011 2011 under 2011 kom kom det händer nu snart 2011 är året

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar