Spädgris

...
jag hade alltså tvättat bort maquillagen, dö make-up men sedan lagt mig på alla kuddar och täcket och somnat in som en liten gris. Alla kläderna fortfarande på, ring samt armband trycktes in i skinnet.
Ja, och sen vaknar man upp och är förjävla skrynklig,
men Överallt!
kläderna liksom smiter åt åt alla håll och kanter, man kan knappt vekla ut den ihoptryckta kroppen, ansiktet Rakt Ner i kudden som att man ville självdö genom att kväva sig i sömnen.
"Kudde, ta mitt liv!" - vilken ovärdig död, nästan i klass med att
svälta ihjäl på toa för att dörren gått i baklås. Alla dödsfall i hemmiljö känns väldigt B. Jag skulle mycket hellre kvävas på ett fashionabelt hotellrum, sammetsgardiner, kristallkronor som faller ner och hugger huvudet av dig. Men att dö bredvid sin urätna gröttallrik, hur bittert kan livet bli?
Ialla fall, jag dog inte utan vaknade upp skrynklig som fan, ser att jag skickat ett fruktansvärt meddelande under påverkan av vinet och kanske för att liva upp mig själv spontanmezzadezz det iväg något FAN-tastiskt fyndigt (ÖÖHH,fyndigt,sådåligtdåligt), krydda livet en gnutta. Men dagen efter vill man ju bara dö, av skam, av ånger och ångest. Radera kontakt, ja tcktaacktack.
Klappat o klart
imorgon dag,genast
händer det
!?