DIALOG. Träsket

Morgan och Kajan kollar i almanackan med dansband
K: kolla på honom då! Vem tror du hade beundrare i det här bandet?
M: HAHA, ja det är ju bandet där alla har dåliga tänder
K: jag tycker det är flera som man tycker känner igen, konstigt
M: mmm
K: Varför finns det inge tjej-dansband?
M: vet inte. Kanske för att det mest är tjejer som gick på dans och de ville se på heta karlar
M: imorgon ska jag köpa en trimmer och raka mina får
K: känns det bra?
M: ja, men jag ska fråga mamma och pappa först
K: varför då?
M: jag vet inte...
K: ”är du skallig får du inte följa med...”?
M: nja. Ikväll har vi sett ”på spåret”, vann rätt?
K: ja, jag tycker det, tycker du? Men jag gillar ju inte Hans Rosenfeldt, jag tycker han är en sån besserwisser
M: det här låter som the knife
K: jo det kan det vara, kan det inte vara Olof då? Han som har ett hemligt husdjur som har ett band med sittra och grejer, men egentligen har jag ju inte hört de för det är så jävla hemligt
M: åh, jag vet inte vad jag ska göra!?
K: med livet?
M: med känslorna
K: vad vill du? Gud, vad svårt. Men vad skulle kunna förbättra din situation avsevärt just nu?
M: vet faktiskt inte. Eller egentligen vet vad jag vill, men jag är ju så nedrans stolt
K: vad vill du då?
M: att det skulle vara annorlunda nu
K: ja...jaha?
M: eller jag vet inte om jag vill det heller, kanske
K: om han skulle höra av sig, vad skulle det bli då? Nu är det du o jag eller?
M: Nej
K: men hur?
M: ÅH, JAG VET INTE! Men det blev ju plötsligt så intressant när han inte ville. Varför är det så?
K: men du lyssna på detta: fett långt hår, herren-på-täppan-attityd. Morgan, han åker bort! spelar ingen roll att man sjunger med svaj, han verkar tro att han är så himla bra. Vill du inte hämnas då?
M: men Boris var ju en hämnd för mig, men en hämnd som JAG själv flydde ifrån sen, som den fega ärtan...
K: är du en feg ärta?
M: ja
K: NÄ, o man jämför er två är väl han den fegaste ärtan i världshistorien?
M: tycker jag med egentligen
K: kan jag få ta mer bröd
M: det är väl klart
PAUS


M: jag är lite oinspirerad
K: ja det är svårt, man är ofta det. Smaskar på sin trasiga macka
M: ska vi gå och lägga oss?
K: jag tänkte det, jag ska upp jättetidigt imorgon och reda upp saker och ting. Halv sju tänkte jag
M: på en lördag?
K: varför inte, det går ju bra alla andra dagar
M: kvällens sista fråga: hur känner du i detta nu, blir det ferreferre med gillrade fällor, eller debbidebbidebbi med glidande dojs imorgon?
K: alltså just nu känner jag sova. Jag är inte mig själv, och inte bloggens, jag är inte representabel. Jag har blivit tråkig
M: jag med! Precis så känner jag
K: hur då?
M: jag kan fan inte skriva längre, allt känns tråkigt. Jag är skittrist
K: men det är inte så att du försöker för mycket då?
M: nä, men det känns som om jag bollar utanför en osynlig ram som inte fick finnas. Vi sa kvantitet, men jag känner prestationen flåsar. BHA!
K: jag känner att jag har väldigt hårda ramar på mig själv hela tiden. Som snuttefilt och det. Möt en människa vill man ju göra igen, men då måste det vara nytt och...AH
M: jag är för tråkig för att bo på gammelgatan
K: nej! men du BOR ju där
M: ja vi bor där, vi måste återerövra vår gata!
PAUS
K: ...det är hemskt
M: men sluta drick då, kanske
K: jo
M: ska vi göra det?
K: nej. ”jag kommer aldrig sluta supa” som Olle Ljungström sa
M: så ska den få sluta